Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ultravasan 90 km 2014

Racerapport Ultravasan 90 km
Åkte upp under fredagen och bodde på Försgården. Andra sidan älven om Vasaloppstarten i Transtrand. Träffade några andra löpare på kvällen och satt och pratade lite om förväntningar, kläder, skor med mera. Alla hade sina funderingar på vad som skulle vara bäst. Jag hade bestämt mig att inte ha en drop bag i varken Evertsberg eller Mora. Hade ett par extra strumpor och kallingar i ryggan om det skulle bli behov av att byta. Kände att om jag behövde byta så ville jag göra det när det var behov av det och inte där det låg en väska. Jag var perfekt klädd tycker jag. Min kortärmade Nike combat- Solvikingarnas T-shirt- Kallingar. 2xu tights till låren samt Adidas tennis shorts. De är perfekta för långa pass så de har stora fickor att ha saker som man vill ha tillgängligt under en tid såsom gel eller lampa. vad kompressions skydd samt ”finger strumpor” Mina Adidas Revenergy Boost skor.
Hade ingenting mer än lite Inotyol mot skav,annars ingen tape på fötter. Sprang med mina ilägg för hålfotstöd samt pelott som lyfter tranpdynan. Keps och svettband. Hade svettband under min Suunto klocka. Ryggsäck med en halvliter vatten, tape, lite smärtstillande piller, (Ipren o Panodil Zapp Kombo som läkarna rekommenderade) Några snickers, regnjacka, Compeed och Inotyol, samt min telefon med extra batteri.
Gick och la mig vid 10 tiden och somnade ganska snabbt. Hade fått Spagetti o köttfärsås på hotellet så man var mätt, men jag drog i mig lite godis och en öl för att vara full laddad med energi.

Vaknade kvart i 2 på natten och kunde inte somna om. Upp och dricka kaffe vid 3. Satt och pratade med Hotellägaren och Anders Boström som jag senare skulle tillbringa nästan hela loppet med.Anders hade sprungit Åre fjällmarathon på 4:50 så jag var lite orolig för att han skulle vara för snabb. Åkte till starten vid halv 5 och började känna adrenalinet stiga. Kaffet hade gjort sitt så magen kändes bra och kroppen pigg. Lite stel i vaden som jag skadade veckan innan, men sjukgymnast och massör sa att det inte var någon fara så jag tänkte inte så mycket på den. Träffade Anders B på fältet och vi sa att vi skulle köra ihop i början i alla fall. Letade efter Daniel F men kunde inte hitta honom i vimlet.In i startfållan med 10 min kvar och pulsen steg. Hur skulle detta gå? Jag nollställde huvudet och sa till Anders att nu börjar vi med 3 mil.

Starten gick och en lång uppförsbacke på asfalt väntade. Ganska trångt och vi rättade in oss i ledet. Kanske var 100-120 höjdmeter första 5-6 km, så det var skönt att ligga i 5:45 fart uppför. Ingen stress utan bara komma in i loppet. Blev kissenödig nästan med en gång så första stoppet blev runt 5 km. Rullade på till Smågan. Ett kisstopp till innan Smågan så 6:09 som snittid till första station var helt OK. Tog vätska vi alla vätskestationer och promenerade ung 100 m varje gång för att få i sig vätskan i lugn och ro.Efter Smågan blev det lite mer tekniskt och trångt. Låg på led i skogen och kändes som det gick lite långsamt. Vi hade 6:32 fart mellan Smågan och Mångsbodarna och det hängde mest på att vi hamnade efter folk i spåret och det var väldigt svårt att ta sig förbi. Ingen stress dock. Målet var medalj och då snittfarten sen starten låg runt 6:15 så kändes det lugnt. I Mångsbodarna så hejade lite Solvikingar som skulle springa stafetten så det var kul att se lite kända ansukten.

Nästa sträcka började med grusväg nedför så vi kunde sträcka ut lite och positionera oss i fältet. Sprang förbi folk hela tiden så det kändes som man fick energi av det. Andra halvan var teknisk igen och var lite folk som inte höll farten men vi kom förbi efter ett tag. Denna sträckan till Risberg hade vi 6:19 snittfart med några kisspauser. Jag kissade var 5:e km, vilket jag aldrig har gjort så ofta. Hade nu avlagt 34 km men det kändes som vi precis börjat så humöret var på topp. Inget regn tills hit och lagom temperatur. Nästa sträcka var till Evertsberg och halva loppet. Vi sa att nu tar vi dessa 15 km med gott mod så har vi mindre än hälften kvar. Denna del var dock väldigt blöt och det började regna kraftigt. Anders tog på sig regnjacka men jag körde på i utan. Det var blöta myrar och leriga vägar att ta sig fram över och det började kännas i kroppen. Hade 6:23 fart fram till denna station och det berodde nog mest på underlaget.

Anders träffade sin familj i Evertsberg så det blev ett längre stopp. Jag passade på att stretcha vaderna lite då jag hade ont i vaden i princip hela tiden.Var värre i myrarna då det blev lite översträckningar i vaden till och från.Kom iväg från Evertsberg med att ha lagt 5 h totalt. Var lite orolig för totaltiden då jag var rädd för att tappa mycket tid i slutet. Vi låg runt plats 300 och hade tagit 100 platser sedan Smågan. Nästa sträcka var riktigt tuff. Mycket myr och backar. 6:53 fartenligt vasaloppsidan men det var ju inklusive det långa stoppet i Evertsberg.vi hade ändå avancerat 50 platser på dessa 15 km.

Framme i Oxberg med ung 3 mil kvar. Vi hade passerat den riktigt tunga mittdelen, men det hade gått över förväntan. Hade 4 h på oss att klara medaljtiden så det kändes riktigt bra.Nu började Stafettlagen att passera oss så det blev lite kul med det.Denna del så är det ganska korta stafettsträckor (5 km) så man träffade folk vid varje station som man fick uppmuntrande ord från. Jag började att bli seg i benen fram mot Hökberg och när det var 20 kvar så sa jag till Anders att köra på. Jag hade 3 h till medaljtid på 2 mil så jag kände att jag inte ville gå på för hårt och riskera att man fick full kramp. Det kan ju hända mycket i slutet. Andres drog på och försvann rätt fort. Jag lunkade på och började att få hugg i vaderna av kramp. Försvann när jag gick så var noga med att ta promenader så fort det började.

Hökberg till Eldris gick på 6:39 fart så jag tog det väldigt lugnt. I Eldris så stod många Solvikingar och hejade och det var riktigt skönt att få den pushen. 9 km hvar och 1 h och 15 min till att klara Sub 10. Ingen större utmaning så jag tog det väldigt lugnt.Sprang mestadels men gick i alla motlut och promenerade en stund vid vätskan. 7:17 fart in i mål från Eldris säger väl att man var rätt slut. Klappade händer och tackade publiken på upploppsrakan så man fick stort bifall. Det var nog det häftigaste på hela loppet. Underbart att klara medaljtiden. Trodde att det skulle vara mycket svårare att klara men får nog tacka Anders sällskap som höll borta tankar på vad man höll på med…

Vasaloppet_2014

Då jag inte hade uppdrag i min firma så bestämde jag mig att Januari skulle bli ett träningsläger att komma igång. Lite för att hålla rastlösheten på plats då man inte har ett arbete att gå till samt att inte belasta särbon med min överskottsenergin. Det har gått bra med träningen men mentalt så är det väldigt jobbigt att inte arbeta. Man presterar ingenting känns det som. Det man gör är att träna, städa, fixa saker man borde gjort för länge sedan. Rätt svårt att känna att man gör något vettigt. Trots det så vill man ha bekräftelse. Särbon har ingen lätt situation…

I alla fall så har jag tränat bra.

Så här ser månadsresultatet ut jämförelsevis med ett antal månader tillbaka.

Jan 2014 Total träning

 

Rätt så hög stapel. Var lite orolig att jag var övertränad igår (30 jan) då jag hade väldigt svårt att få upp pulsen. Skippade några pass och tog igen det idag och var mycket piggare. Så här är fördelningen av passen i Januari,

Jan2014 fördelning träning

 

Kört många olika pass medvetet för att bygga upp styrka och kondition. Roligt att testa lite nya pass såsom VIPR och löpstyrketräning. Löpstyrketräning har jag i och för sig gjort tidigare men detta är fokuserat mor bål och höfter enligt Markus Stålbom. Har gått hos Markus löpkliniker och han utvecklar ens löpning radikalt. Rekommenderar hans kurser och kliniker. Markus är väldigt hängiven och ställer upp till 100% utanför dessa kliniker om man behöver hjälp.

Särbon och jag har en ny PT. Dennis som är mångsidig holländare på Nordic Wellness. Vi hade vårt första pass i veckan och fick göra lite tester av kondition styrka rörlighet samt fettmängd. Först fick vi köra ett Bruce test . Detta innebar att man skulle bygga upp backe och fart. Starta på en ganska låg fart men brant backe. Sedan öka farten och lutning på backen. De första 9 minuterna var  uppvärmning. Gå i tuff lutning var inget för varken särbon eller mig. Sedan kom vi till nivå 4 och man var tvungen att börja springa. Ingen av oss blev jätte trött men man kände att det det börjar att ta emot. Då var lutningen 16% och farten 6,76 km/h. Alltså en ganska låg fart i brant backe. Vi klarade denna nivån. Vid nivå 5. 18 % lutning och 8,05 km/h så började särbon att frusta betänkligt. Hon har varit o convalescence sedan November med en operation av Hallux Valgus . Att hon kan springa 2 månader efter detta är jag väldigt imponerad av. Men efter 13 minuter så stöp hon men med ett VO2 max värde på 53.04. Tittar man på tabellerna för kvinnor så är detta mycket imponerande tycker jag.

Normative data (Heywood 2006)[7] for Female (values in ml/kg/min)

Age Poor Fair Good Excellent Superior
20 – 29 <36 36 – 39 40 – 43 44 – 49 >49
30 – 39 <34 34 – 36 37 – 40 41 – 45 >45
40 – 49 <32 32 – 34 35 – 38 39 – 44 >44
50 – 59 <25 25 – 28 29 – 30 31 – 34 >34
60 – 69 <26 26 – 28 29 – 31 32 – 35 >35
70 – 79 <24 24 – 26 27 – 29 30 – 35 >35

Hon är Superior!!!. Det har jag vetat länge men nu finns det på papper!!

Jag lyckades att hålla ut till nivå 6 då lutningen var på 20% och farten 8,85 km/h. Denna nivå startade vid 15 minuter och efter 15:30 så kände jag att mina höftböjare kommer att ha problem att hänga med. Jag hade kört ett spinning pass samt ett CX Worx pass på lunchen så jag var lite seg i benen. När benen började att tappa ordentligt efter 16: 30 så gav jag upp. Detta var dock rekord för Dennis adepter med en minut, så jag är väldigt nöjd, men jag vet inte vilka han har haft förut. Mitt VO2Mx resultat blev då 60.93. Det är ju löjligt högt.

Normative data (Heywood 2006)[7] for Male (values in ml/kg/min)

Age Poor Fair Good Excellent Superior
20 – 29 <42 42 – 45 46 – 50 51 – 55 >55
30 – 39 <41 41 – 43 44 – 47 48 – 53 >53
40 – 49 <38 38 – 41 42 – 45 46 – 52 >52
50 – 59 <35 35 – 37 38 – 42 43 – 49 >49
60 – 69 <31 31 – 34 35 – 38 39 – 45 >45
70 – 79 <28 28 – 30 31 – 35 36 – 41 >41

 

Tror att jag är bra på att springa effektivt i backe så nivån är inte representativ. Roligt att få ett sådant värde dock.

Sedan gjorde vi lite olika rörlighetsövningar och med avseende på dessa skall dessa skall vi få var sitt träningsprogram.

Spännande och seriöst känns det som…

 

 

 

 

 

2013 var ett riktigt tråkigt år träningsmässigt. Var i fantastisk form i slutet av 2012 och kände mig fantastiskt stark. Hade höga ambitioner och siktade högt.

Mål

Marathon 2h 55min

Halvmara 1 h 24 min

Milen 38 min

Genomförde ingen marathon eller halvmarathon under året. 2 millopp som båda hamnade runt 42 min, vilket var ganska bra tyckte jag med avseende på min ringa träning.

Anledningen till det misslyckade året har varit vad problem. Nu tror jag att dessa är borta, i alla fall tillfälligt men förhoppningsvis så kan jag undvika dem i år.

2014 har ett stort mål och det är att genomför Ultravasan på ett bra sätt. Målet är 9 h, dvs 1 mil per timma. Ett högt mål men jag brukar sätta en hög ribba.

Hur jag skall nå dit är jag inte helt klar med ännu men har en fundering på hur det skall gå till…

Tanken är att i Januari bygga upp en styrka som skall bära kroppen under den tuffa träningsperioden.

I Februari så skall jag försöka öka löpmängden.

Mars likaså.

April hoppas jag Mosslöpningen kommer igång. Skall försöka köra mycket mosslöpning då det gynnar terränglöpningen tror jag.

Maj blir fartträning med många lopp.

Juni skall jag köra BUM 90 km. En liten avstämning om var jag är. Har en granne som är Ultralöpare så skall försöka hänga på honom där.Mycket mosse.

Juli blir fokus på mängd och mycket mosse. Skall köra en halvmara i mossen då.

Augusti blir även det mängd fram till loppet. Tror inte man formtoppar till ett 90 km lopp så det får bli en vanlig träningsperiod.

Årets första månad har varit drabbad av en skum skada. Min högra ljumske låser sig. Första gången det hände så var jag ute och sprang med min livskamrat och i en uppförsluta sa jag: – Jag kör på lite hårdare här… Efter 100 m så låste sig ljumsken så jag inte kunde ta ut steget fullt. Haltade kraftigt vidare men var tvungen att ta spårvagnen hem. Dagen efter var illa men 2 dagar senare var det som vanligt.

1 vecka senare så var det dags för ett intervall pass med Solvikingarna. 4*4 min. Första Intervallen så kom jag drygt en kilometer och det kändes lätt och bra. Andra lite samma känsla och låg runt 1 km på 4 min. Vid 3:e så kom låsningen. Denna gång så körde jag mitt gamla”Det är bara mentalt” tricket. Fungerade hyfsat men det är svårt att springa avspänt när man tror att benet skall låsa sig i nästa steg. Tappade lite fart och hamnade på 4:10 fart ungefär. Sista intervallen var med lite 90 graders svängar, och Ni som har sprungit tuffa och långa pass vet att ljumskarna INTE gillar tvära svängar. Det var riktigt tufft att ta sig igenom denna km, men klarade det runt 4:20 min/km. Avslutningen med 4*1 min intervaller gick inte bra. Att öka farten var inte det bästa så jag klarade av en intervall. Sedan var det att linka tillbaka till klubbstugan.

Vilade en vecka och körde sedan snabbdistansen med Solvikingarna. 4:30min/km gruppen men det var individuellt så jag sa till de andra att jag lägger mig på 4:30 för de som vill ha en rygg. Hade 4:31 min/km på 9 km så var ganka nöjd och lyckades att få en klubbkompis att ta ut det sista sista km. Det är verkligen det som är nöjet med att springa i grupp och vara del av en klubb. Det som var förvånande var att jag inte kände något alls i ljumsken. Tänkte inte ens på det.

Glad i hågen så drog vi ut på årets första långpass på helgen. 25 km i 12 minus och vind. Jag och en kompis tog oss runt hisingen denna vackra men kalla söndagsmorgon. Ljumsken hörde av sig efter en mil. Ingen låsning men en knytning i ljumsken. Ganska långt ned mot knät. Körde på men det gjorde ont. Vi höll ändå 5 min fart på passet i snitt men kändes som jag slet ordentligt sista 15 km för att ta mig framåt.

Var hos min massör i Skatås Margareta på PSIM. Hon frågade några snabba frågor och kom snabbt fram till att det inte alls var ljumsken utan ryggen. Några vana fingrar utefter ryggraden lokaliserade några riktigt ömma muskler runt en kota i ländryggen. När hon tryckte på dessa så strålade smärten från ryggen mot pubesbenet över till höften och ned i ljumsken. DÄR ÄR DET skrek jag. 1 Veckas massageterapi och Yoga ställningen Cobra ett antal gånger per dag och jag sprang gårdagens Snabbdistans med Solvikingarna smärtfri igår. Lycklig…

Samtidigt som detta har irriterat träningen så har jag fått en kommersiell förfrågan av http://www.runforest.se om att skriva om deras produkter. Nu har ju inte de sökt upp mig utan tvärtom. Jag har frågat dem att jag är intresserad av att testa deras produkter. De var och är intresserade av att få det som de säljer kommunicerat i bloggar och sociala medier.

Jag fick ett par kompressions tubes. Alltså stödstrumpor utan strumpan. Vad delen alltså. Tänkte att det kanske inte var riktigt min grej. Jag kör iofs alltid med kompressionstrumpor på alla pass då jag haft problem med vaderna tidigare. Fick hem sändningen snabbt och jag tänkte att dessa 2 tuber (http://www.runforest.se/shop/kompression-219c1.html) är väl inte riktigt lika smarta som de kompressionstrumpor jag har nu.

Det passet som jag nämnde ovan. 25km i 12 minus. När jag tittade på mina kompressionstrumpor så kändes de kalla, Så tittade jag på :

IMG_0577mina ”fådda” kompressions tuber. Jag kan ju faktiskt ha varma strumpor och dessa tuber. Så fick det bli. Perfekt kombination. Jag var varm o fötterna. Hade stödet för vaderna. Gillar verkligen dessa. De sitter bra. Faktiskt lättare att ta av än kompressionstrumporna. Ni som springer tuffa långpass vet hur jobbigt det är att ta av strumporna när man kommer hem…

Det var en positiv erfarenhet att köra med dessa och jag har gjort det några gånger nu med samma upplevelse. Dock igår så körde jag ett pass med solvikingarna och det var lite varmare än vanligt så jag la ifrån mig tuberna pga att det skulle bli varmt. Skall erkänna att jag haft kompressionstrumpor för att hålla vaderna varma med. Det jag känner idag är att vaderna är mycket stelare än än vad de brukar vara efter en snabbdistans. Är det en fakta eller upplevelse? Upp till varje individ men kompression är ifrågasatt i många forum. Min upplevelse är att jag inte haft problem med vaderna sedan jag använder kompression. Det hade jag innan…

 

Summering av 2012

Var ett tag sedan som jag uppdaterade bloggen men känns som det är dags att starta nu inför 2013.

2012 blev ett fantastiskt år.

Jag överträffade mina förväntningar verkligen. Eller egentligen så nådde jag de väldigt högt ställda målen.

Så lite fakta då:

Förbättringar:

Distans        2011             2012

5 km             19:57             19:00

10km           42:15              40:10

1/2 mara  1:34:30         1:27:25

Mara          3:34:40         1:10:56

Längsta      42,2 km         66 km

Jag tog Silver på Veteran SM i Bromölla Mararthon M50 klassen på perset ovan. En putsning med 13,5 min. Ett perfekt upplagt lopp. Jämn fart och grym mental styrka. 

Oerhört nöjd med denna vackra medalj. Bilresan tillbaks från Bromölla var ett lyckorus.

Att slå pers med 2,5 min på Göteborgs  halvmarathon var också en väldigt stor grej. Jag hade hoppats på att kvala in mig till NY Marathon för 2013, och för en garanterad startplats krävdes 1:29 eller bättre för +50. Att komma in på runt 1:27 var inte väntat även om jag kände mig i väldigt god form.

Sedan så gick jag med Solvikingarna under hösten med och det har gjort mina löprundor väldigt mycket roligare. Att ha den dynamiken med duktiga löpare att ta sig genom snabbdistans och intervall pass är ovärdeligt tycker jag.

Nu skall jag bara fundera igenom nästa års mål och planering. Det kommer att bli tuffa mål och en hög ambitionsnivå, men det är ju vad som driver mig…

 

God Jul…

Mitt första ultralopp

Så har man blivit av med ”oskulden” för ultralöpandet.
Löparkompisarna Bengt och Henric tillsammans med undertecknande anmälde oss till Havsbadsloppet. Ett 60 km lopp mellan Vittsjö och ängelholm.
Syftet var att avdramatisera maralängden och känna att man sprungit bra mycket längre än 42 km. Tiden var inte en faktor utan genomförandet även om vi trodde att en tImma per mil borde vara genomförbart.

Jag har haft problem med vad och höft sedan Stockholm marathon så jag var ytterst tveksam till att ställa upp fram till veckan som gick. Efter några rundor så kändes det som att jag kanske kunde klara det med smärtor men utan att förvärra något.

Vi åkte ned till Ängelholm dagen innan och körde mesta delen av banan då det var valfri väg att ta sig mellan start och mål. Vi såg ut en sträckning som var ganska rakt på men även undvek lita av de stora lederna. Vi var mycket nöjda med rekningen.

Starten var i Vittsjö så vi åkte med en husbil från Ängelholm till Vittsjö. Han körde som en galning så vi fick svåra åksjuketendeser. En mil till och det hade varit kört.

Starten gick 7:20 och vi startade enligt plan. Vi sa att springa en mil och sedan gå 5 min verkade vara en bra plan. Första milen rullade på väldigt lätt. 7-8 löpare stack iväg och sedan kom vi. Fälter var rejält utspritt redan efter 5 km. Våran första avvikelse från vägen var in på en skogsväg. Vi skulle springa 4 km och sedan komma ut på vägen igen och ha tjänat 500 m. Vi hade rekat första km sedan kom en bom så vi kunde inte köra resterande delen, men på kartan så såg det lätt ut.
När vi hadesprungit 4 km så blev jag lite orolig. Jag frågade Henric om vi var rätt då jag trodde att vi skulle vara vid vägen, men han sa att det inte funnits alternativa vägar, och jag höll med så vi fosatte. Efter 6 km så insåg vi att det inte gått så bra. Kunde inte riktigt avgöravar vi var men såg var vi sprang fel. Att springa tillbaka kändes riktigt tungt så vi fortsatte på en ny väg. Vi varinte klara på hur långt det skulle bli men att det var en avsevärd omväg insåg vi. Till slut så kom vi fram till stora vägen och kunde orientera oss. Ung 7 km hade vi förlängt rundan med och troligtvis en timme i att försöka förstå var vi var. Mycket energi gick åt under denna sträcka.

Det kändes dock som det rullade på ganska bra ändå. Vi gick ned till 5 km löpning och 300 m
promenad. Fram till 45 km så var det inga större problem. Där fikade vi och satte oss en stund,
Efter detta så bröt kroppen ihop. Benen ryggen och höfterna tog helt slut. Det var oerhört tungt att komma igång och det blev inte lättare. Vi gick ned till 3 km löpning och 300 m gång. Knappt så jag klarade det. När det var ung 10 km kvar så hade jag inget kvar i kroppen. Vi hade sprungit 56 km och jag var snurrig i huvudet och svårt att andas. Det var 27 grad och sol men man kunde inte dricka mer vatten då magen var full. Vi stannade på en mack och jag satte huvudet under en vattenkran i några minuter…

Jag klara nu kanske att springa 2 km max för att sedan gå. Henric’s fot svullnade när vi gick så han ville springa men det gick bara inte att springa mer för min del. Jag var helt färdig.

Sista milen var oerhört tuff. Att komma fram till målet var en stor befrielse…

Vi sprang 66 km på 7h och 53 min.

Är väldigt nöjd att ha genomfört det och att kroppen höll. Jag var förhållandevis otränad så jag tycker att det var en prestation att klara de sista 2 milen…

Är nu hemma igen efter Stockholms äventyret. Är fruktansvärt mör i kroppen. Nöjd med resultatet och nöj med att ha pressat kroppen till att ta sig igenom detta.

Min Rapport ffrån loppet:

7,2 grader i starten. 12 m/s Spöregn Bara väntan i startfållan var en pärs.
Valde att köra med mina Brooks Pure connect då jag tycker att jag får högre fart i dessa. Var lite orolig att vaderna inte skulle orka hela vägen.
Målet var att hänga på 3:15 farthållarna upp till 30 km och sedan kämpa i mål på 3:20.
Första 5 km gick på . 22:30. Jag låg en bit före farthållarna så jag var lite osäker på om det gick för fort. andra 5:an i på 22:52 fart och den innehöll Söder Mälarstrand i stark motvind samt Väseterbron i samma väder. Tyckte dock att det var lite lättare än jag förväntat mig. Kroppen kändes bra och inga krämpor. Nästa 5:a upp till Karlavägen var helt OK 22:56 fart. Jag kände lite i vaderna och framsidan låren då det är uppför mestadels och stark motvind. Höll fortfarande 3:15 farthållarna bakom mig. Nästa 5:a var början på andra varvet och ned till gärdet. Kändes som det blåst upp ytterligare och regnet tilltog än mer om möjligt. 3:15 farthållarna kom ifatt mig fort så jag trodde att jag började sacka men när de var precis bakom mig vid 18 km markeringen så hörde jag de säga att de var ikapp tiden och kunde så av lite på takten…Jag hade hållt 23:00 fart den femman
Från 20 km till halvmara passeringen blåste det oerhört mycket. Kändes som man knappt kom framåt i vinden och regnet piskade i ansiktet. Frunktansvärt jobbigt. Nummerlappen slets av från de 4 säkerhetsnålarna. Halvmaran gick på 1:36:27 och jag låg nu ihop med farthållarna. Jag var väldigt trött i lår och huvud och kände att det var oerhört långt kvar. Försökte lägga mig mitt i klungan men det var trångt. Helt plötsligt så försvann alla farthållarna ut och pinkade i skogen på Djurgården. Jag fortsatte i samma tempo och verkligen slet fram till 25 km markeringen. 23:41 så jag tappade nästan 10 sek per km på Djurgården. Sparang förbi Henric då som sa att hans kropp var helt slut. Jag övervägde starkt att ge upp då med, men övertalade mig att fortsätt. Utpå Strandvägen och vinden var väldigt stark redan där. Kändes som att det blåst upp än mer. Regnet fortsatte oavbrutet att piska in i ansiktet. Man kände kylan mot kroppen när vinden piskade regnet mot bröstet och händerna hade domnat bort. Fick slänga mina vantar då de var tunga och iskalla. Denna 5 km gick på24:07 och hade tappat en minut till farthållarna på denna sträcka. Mentalt jobbigt att se dem försvinna och även den enda möjlighet att få lä på Söder Mälarstrand. Nästa 5 km var SöderMälarstrand och Västerbron och det blåste väldigt mycket. Speciellt nedför Västerbron så den sträckan som man hade hoppats att få lite vila fick man slita sig nedför. Låren höll på att sprängas och orken var helt slut. Jag tänkte bara 8 km kvar och jag skall fan ta mig inte ge upp eller börja gå. Den gick på 25:52. Första över 5 min fart i snitt och tappade ytterligare 20 sek mot förra 5 km Norr mälarstrand var medvind och jag hade i mina förberedelser pluggat in denna sträcka för att vet hur långt det var till Centralen Oden gatan Karlavägen sturegatan. Detta tror jag hjälpte mig väldigt mycket i slutet. Nästa 5 km Var förbi centralen och upp till Karlavägen. . Det var riktigt tufft upp till Odengatan. När jag svängde runt centralen så tog vinden tag i mina ben så jag trodde att jag skulle stupa… Torsgatan upp var en ren viljestyrka. 26:27. och jag visste att 3:20 målet var borta sedan länge men kompisarnas tid runt 3:23 från förra året fanns inom räckhåll. Uppe vid 40 km markeringen fick jag syn på Simon gåendes. Han hade tagit slut vid 25 km även han. Han orkade inte hänga på in men jag avslutade i ganska moderata 5:37 min/km.
Väl i mål så började frossan. Jag skakade i hela kroppen. Det gick knappt att gå. Simon kom i mål en minut efter mig så vi hjälpte varandra till hotellet. Har aldrig skakat så mycket. Väldigt nöjd med min viljestyrka och tror att detta lopp kommer att hjälpa mig mycket i kommande lopp…

Tycker att den säger det mesta… Nu får det bli att slicka såren någon dag och sedan sikta mot Berlin…